Första fajten

En stor dag. Ja, kanske en milstolpe. Vad har hänt? Har Ada börjat prata?

Bättre upp! Idag var hon inblandad i sin första riktiga fajt. Visst, hon har kommit i närkontakt med jämnåriga förr. Men då har det vanligen handlat om att någon elaking tagit hennes grejer, tacklat, bitit eller ibland bara petat. Oavsett metod har det alltid slutat med att Ada snyftande vänt andra kinden till och flytt fältet.

Idag, på öppna förskolan, tror jag först inte mina ögon. Artur närmar sig med hög hastighet. Han ser att Ada har två maracas. Vips får Artur kontroll över den ena. Men istället för att resignera tar vår lilla tjej strid. Det hela blev ganska tumultartat och mina bilder är suddiga på grund av oredan, men fajten slutade i alla fall med att Ada triumferande återtog sin ägodel.

Jag vet att Arturs mamma i det läget förväntade sig det brukliga – "Ada, kan inte Artur få en av dina två maracas" – från min sida. Men icke denna gång! Jag viskade i Adas öra: "duktigt, duktigt". Har man vunnit sin första fajt så har man.