Lea pajade första gymbesöket

Jag slår upp dörren och möts av ljudet av klampande fötter på löpmaskiner. Äntligen!
Sedan dag ett har jag närt tanken på pappaledigheten som en hälsokur. En möjlighet att besöka gymmet i lugn och ro, ta den tid som krävs vid varje maskin. Detta är ju ingen orimlig tanke sedan Sats började med gratis barnpassning.

Och allting inleds extremt bra. Tjejen bakom receptionsdisken tittar upp med ett lite galet leende. Heeeejjjjj, tjuter hon som om vi kände varandra.
Jag blir snabbt orienterad i proceduren. Här bredvid är barnvagnsrummet och därnere i källaren ligger MiniSats. Du bär ner din dotter dit.

Sagt och gjort. Väl nere i källaren noterar jag att det är glest med besökare. Såklart, sportlovet. De spatiösa lokalerna är helt nya och ovanligt väldesignade för att vara gymmiljö. Maskinernas långa armar spretar åt olika håll, svartglänsande och inbjudande. Det luktar inte ens svett.

MiniSats står det på en dörr. Detta är alltså själva gymdagiset. Jag undrar vad som döljer sig därinne. En lekhörna och en uttråkad gyminstruktör som fått hundpasset?
Helt fel. Där inne står en instruktör, men hon möter oss med exakt samma religiösa glädje som receptionisten. Vi känner oss väldigt välkomna. Själva lekstugan är även den en fullträff. Här finns allt. Bollhav, rithörna, tv, vagnar, dockor, klätterställningar, bebissmycken, kläder – allt. Ada går igång direkt.

Jag kunde ha rundat av det här blogginlägget med någon glad formulering om hur det lyckade besöket kröntes av ett rejält träningspass, men tyvärr blev Adas första gymbesök aldrig den solskenshistoria som potentialen utlovade.

Problemet var Lea.

Hon kom in tio minuter efter Ada. Mamman parkerade flåsande sin vagn vid lekstugans ingång och hojtade till oss: ”det här är Lea, hon brukar mest vilja sova, jag måste skynda upp på mitt pass”. Sedan var hon borta.
Jag och instruktören tittade på varandra. Något var lurt. När vi gick fram till vagnen och tittade ner möttes vi mycket riktigt av en fyramånaders tjej som alltså hette Lea och som blängde ilsket på oss. Hon laddade för ett utbrott, som visade sig vara bara några minuter bort.
Jag hade precis hunnit ut för att känna på den första maskinen när jag hörde att helvetet brutit löst på MiniSats. När jag slog upp dörren skrek Lea och Ada i kapp. Det var slutet på det gympasset.